Ophrysängen

Jag har letat i Torslundaböckerna efter uppgifter om ängar och/eller ängsskötsel.Tyvärr har jag inte hittat så mycket. Ordet äng förekommer men oftast i mer generella ordalag.

Sigfrid Johansson skriver:"Något vall- eller klöverhö var det ej fråga om, utan det var de naturliga ängarnas gräs, som skördades till hö, liksom mossarnas starr". Då hänsyftar han till hur förhållandena var i slutet på 1800-talet.

Gunnar Kullenberg skriver om en äng (eg ett kalkrikt kärr) som han kallar Ophrysängen pga att det växte rikligt med flugblomster där. Han anger att den låg vid Kalkstad - Lenstadvägen. Det är ganska länge sedan artikeln skrevs och landskapet har förändrats under tidens gång. Det skulle vara roligt att veta exakt var den låg. Är det någon som vet så hör gärna av er!

Siv Toresson

Ängens skötsel.

091122

Ängar.

Ängar och ängsskötsel har vi i Sverige sysslat med i snart 2000 år. ”Äng är åkers moder”. Med det menades att om man hade en välhävdad äng som gav mycket foder så kunde man ha många nötdjur. De i sin tur gav gödsel till åkern och gynnade på så sätt åkerns avkastning. Fägring och artrikedom fick man på köpet. Tack vare att ängen bestod av både öppna ytor och mera skuggiga partier så gav den bra skörd oavsett om det var ett torrår eller ett år med rik nederbörd. Enl. Linné:” i torrt och våt väder slår aldrig felt”.

Ängarna anlades ofta på skogsbevuxen mark. Det räckte oftast med att man städade, gallrade och röjde för att få fram en gräsyta. Ibland fick man svedja.

Ängens skötsel.

På våren i vitsippstiden (vitsippan kallas fagningsblomma) fagar, städar man ängen. Det innebär att man plockar bort kvistar och räfsar bort gammalt löv. Man skall vara lätt på handen vid räfsningen men finns det ekar i ängen så skall det lövet räfsas bort noga. Lövet bränns sedan på speciella brännplatser i ängen.

I slutet på juli eller i början på augusti skall ängen slås. Det skall ske med skärande redskap, lie alternativt slåtterbalk. Gräset räfsas ut på de öppna ytorna i så kallade ”breslor” där det får ligga och torka. Ev. behöver man vända i gräset vid några tillfällen. Vid dålig väderlek behöver man ibland volma eller hässja höet. När det är torrt körs det in i ladorna.

Om möjlighet till efterbete med nötkreatur finns så är det att föredra. De skall då vara i ängen under en begränsad tid. Genom att de trampar sönder grässvålen underlättar de för vissa frön att gro. Efter att nötdjuren betat bör man slå sönder och dela ut de torkade komockorna. Jag är inte helt säker på när det skall göras, ev. kanske på våren. Är det någon som vet så är jag tacksam om ni gör ett inlägg angående detta. Om möjlighet till efterbetning inte finns så kan man slå ängen en gång till under senhösten. Problemet är att det då är svårt att få gräset att torka. Det är dock viktigt att det tas bort från ängen.

Under vintern sker röjning samt föryngring av träd och buskar.

Siv Toresson

Höstslåtter

Lördagen den 10 oktober var det dags för hösslåtter. Tommy Gustavsson, Sven o Siv Toresson, Agneta Hällström, Barbro Persson, Pelle Johansson och undertecknad startade klockan tio. Dessutom var Anders Persson med son Simon med för första gången. Mycket roligt att vi blir fler. Anledningen till att vi höstslår är att vi inte har några kor eller får att släppa ut på ängen efter sommarslåttern.
Gräset hade verkligen vuxit sedan juli. Tommy körde med slåtterbalk så redan klockan tolv var det hela klart. En halvfull vagn med hö kördes bort.
Våra planer för ängen är att under en lördag/söndag under vintern samlas för att röja utmed stenmuren i söder. Detta bör göras framförallt för att släppa in mera ljus. Senare i febrauri/mars bör vi faga((gotländska) göra fager, i synnerhet att snygga upp trädgård eller inmark) Detta ska egentligen göras när fagningsrosen (vitsippan) blommar
Vid pennan
Lisa Tengö

Fler bilder från slåtterdagen den 8:e juli

Oj vad roligt att ha så läraktiga elever. Som ni såg i Kristinas inlägg var vi samlades till blog-kväll i tisdags med mål att fräscha upp våra kunskaper så att fler blir aktiva i bloggen. Siv, Kristina och Barbro lade in bilder från Sivs album under kvällen och här vill jag gärna komplettera med fler bilder från Sivs fotoalbum. Alla är tagna i samband med slåtterdagen den 8: juli.

Här ser man Tommy, Birger och Sven.

Här ligger gräset på tork, Tommy har kört slåtterbalk och Sven har slagit med lie. Agneta, Siv och Kristina räfsade

Nedan ser ni en av ängens innevånare Vinbärssnäckan.

Tack Birger för att vi fick låna din traktor. Det är viktig att forsla bort det torkade höet efter slåttern vid ängsskötsel. Ängen ska inte gödlslas med organiskt material.

Tommy med brorsbarnet Sara pustar ut i hölasset.








Under sommaren deltog ängscirkeln i Torslunda hembygdsförenings sommarfest. Siv med flera hade gjort fina posters där man kunde studera arbetet med att bevara ängen.

Undertecknad ser med tillförsikt fram emot hösten, nu när så många fler kan göra inlägg kommer bloggen att bli mera levande. Vi välkomnar fler intresserade deltagare. Som Kristina skrev kommer vi att fokusera mer på ängens/bygdens historia. Jag började läsa på vår hemläxa i Torslundaboken del 1 och eftersom jag kommer att göra julosten i morgon kväll fastnade jag för följande berättelse:

Ur kapitlet ”Livet i helg och söcken i en torslundaby vid sekelskiftet.”
Anders Olsson och Einar Söderquist
Ett särskilt festligt tillfälle på sommaren eller hösten var ostkalaset. Ostmjölken byttes mellan gårdarna, för att man på en gång skulle få en ordentlig samling ostar. Det var icke bara hemmansägarna, som bytte mjölk, många, många fler skulle beredas tillfälle att fylla sitt behov av ost. Det var barnmorskan, den som skötte kyrkogårdarnas gravar, skomakaren, skräddaren, smeden etc. Bondmororna gåvo ofta en finkänslig invit i ungefär följande ordalag.: ”Stöt på mej då du ska osts, så får jag kom te dej me lite mjölk.”
Det kunde samlas 10-20 kvinnor med var sitt mjölkspann, och det kunde bli ganska många och stora ostar. Ostningen gick så till, att mjölken uppvärmdes till ungefär 37 grader i stora kopparkittlar, varefter stycken av det hemberedda löpet tillsattes. När mjölken ”skurit sig”, som termen hette, pressades ostmassan ner i runda flätade korgar, som beklätts med duk. Den fetaste vasslan tillvaratogs för sig och kokades tillsammans med korngryn till ”vasslegröt”, en erkänt god ananrättning.
Ostkalasen voro i regel mycket glada tillställninga, till vilka man sökte sig, även om det var klent med möjligheterna att ha med sig mjölk. Det var en gumma som hette Vendelmaria. Hon hade visserligen en ko, men den stod sin. Till ostkalaset kom gumman likafullt medförande en stor kruka som hon överlämnade till värdinnan som tackade och tog emot. Då man lyfte på locket fann man den ena krukan inuti den andra i en lång rad, och i den innersta fanns en liten blomma. Vendelmarias gåva togs emot med glädje och hjälpte till att höja stämningen på kalaset.

Vid pennan Lisa Tengö

Ölands Folkhögskola

Bloggträff 2009-10-20

Tisdagen den 20 oktober 2009 träffades studiecirkeln i datasalen på Folkhögskolan. Närvarande var Lisa, Conny, Agneta, Siv, Barbro och Kristina. Vi lärde oss om bloggen och hur man lägger in foton. I höst vill vi fokusera på ängens historia. Vi ska läsa i Torslundaboken del I och själva leta litteratur, prata med äldre mm. Vi ska träffas nästa gång den 24 november kl 19.

Tommy i slåttertagen. Två slog med lie. Vi använde också en slåtterbalk.

Agneta räfsar.