Gamla Skogsby - spår från järnåldern

I skogen mellan byarna Skogsby och Kalkstad, i den s.k. Betängen, finns ett område med husgrunder och hägnadssystem bevarade.
Det är större eller mindre, rektangulära, låga vallanläggningar av sten och jord. Vallarna är ca 2 m breda och 1/2 m höga. Husgrunderna är från ca 8 x 8 m upptill ca 55 x 10 m långa och har en eller två ingångar. I anslutning till husen finns ett system av stenmurar synliga i terrängen. Dessa murar har inhägnat små åkertegar, kreatursfållor och beteshagar samt fägator. Sannolikt har stora delar av de tillhörande stenstängarna odlats bort. Spår av detta syns som oregelbundna mönster i den nuvarande regelbundna ägostrukturen.
På Skogsbys marker finns idag 13 husgrunder kvar i ett skogsparti i den södra delen av byns gärde. En av husgrunderna har en längd på ca 55 m och är en av de största husgrunderna på Öland från järnåldern. På Kalkstads marker finns numera 6 husgrunder registrerade.

Ormrot

tisdag 14 april 2009

Ormrot är en "sant" tvåhjärtbladig växt. Den tillhör familjen slidväxter. 800 arter i 45 släkten. Fröet (eg en nöt) är trekantigt i tvärsnitt. Artnamnet är Bistorta Vivipara. Bis betyder två gånger och totrus vrida (jordstam). I södra Sverige är den knuten till kalk. Återfinns i friska och fuktiga ängar. Den sprider sig med groddknoppar, den sätter sällan frö.
Rötter och groddknoppar har använts till brödbak. Rötterna kan bota sommarsjuka och rödsot hos nötdjur.
Svart ormrot används inom naturmedicin.

Blev så imponerad och glad av Sivs inlägg så jag kände att jag måste åstadkomma något. Tänkte därför skicka en hösthälsning från ängen. Var ute på ängen en stund vid klockan två för att ta några höstbilder. Blåsippsbladen var härligt gröna, liksom skogsbingel och murgröna. Tror aldrig att jag sett så höga blåsippsblad. De är ju vintergröna och finns kvar då blåsippan blommar och strax efter kommer de nya bladen. Ett tag trodde jag att jag hittat blåsippor i blom men tyvärr var det en blå ölburk.

Ophrysängen

Jag har letat i Torslundaböckerna efter uppgifter om ängar och/eller ängsskötsel.Tyvärr har jag inte hittat så mycket. Ordet äng förekommer men oftast i mer generella ordalag.

Sigfrid Johansson skriver:"Något vall- eller klöverhö var det ej fråga om, utan det var de naturliga ängarnas gräs, som skördades till hö, liksom mossarnas starr". Då hänsyftar han till hur förhållandena var i slutet på 1800-talet.

Gunnar Kullenberg skriver om en äng (eg ett kalkrikt kärr) som han kallar Ophrysängen pga att det växte rikligt med flugblomster där. Han anger att den låg vid Kalkstad - Lenstadvägen. Det är ganska länge sedan artikeln skrevs och landskapet har förändrats under tidens gång. Det skulle vara roligt att veta exakt var den låg. Är det någon som vet så hör gärna av er!

Siv Toresson

Ängens skötsel.

091122

Ängar.

Ängar och ängsskötsel har vi i Sverige sysslat med i snart 2000 år. ”Äng är åkers moder”. Med det menades att om man hade en välhävdad äng som gav mycket foder så kunde man ha många nötdjur. De i sin tur gav gödsel till åkern och gynnade på så sätt åkerns avkastning. Fägring och artrikedom fick man på köpet. Tack vare att ängen bestod av både öppna ytor och mera skuggiga partier så gav den bra skörd oavsett om det var ett torrår eller ett år med rik nederbörd. Enl. Linné:” i torrt och våt väder slår aldrig felt”.

Ängarna anlades ofta på skogsbevuxen mark. Det räckte oftast med att man städade, gallrade och röjde för att få fram en gräsyta. Ibland fick man svedja.

Ängens skötsel.

På våren i vitsippstiden (vitsippan kallas fagningsblomma) fagar, städar man ängen. Det innebär att man plockar bort kvistar och räfsar bort gammalt löv. Man skall vara lätt på handen vid räfsningen men finns det ekar i ängen så skall det lövet räfsas bort noga. Lövet bränns sedan på speciella brännplatser i ängen.

I slutet på juli eller i början på augusti skall ängen slås. Det skall ske med skärande redskap, lie alternativt slåtterbalk. Gräset räfsas ut på de öppna ytorna i så kallade ”breslor” där det får ligga och torka. Ev. behöver man vända i gräset vid några tillfällen. Vid dålig väderlek behöver man ibland volma eller hässja höet. När det är torrt körs det in i ladorna.

Om möjlighet till efterbete med nötkreatur finns så är det att föredra. De skall då vara i ängen under en begränsad tid. Genom att de trampar sönder grässvålen underlättar de för vissa frön att gro. Efter att nötdjuren betat bör man slå sönder och dela ut de torkade komockorna. Jag är inte helt säker på när det skall göras, ev. kanske på våren. Är det någon som vet så är jag tacksam om ni gör ett inlägg angående detta. Om möjlighet till efterbetning inte finns så kan man slå ängen en gång till under senhösten. Problemet är att det då är svårt att få gräset att torka. Det är dock viktigt att det tas bort från ängen.

Under vintern sker röjning samt föryngring av träd och buskar.

Siv Toresson

Höstslåtter

Lördagen den 10 oktober var det dags för hösslåtter. Tommy Gustavsson, Sven o Siv Toresson, Agneta Hällström, Barbro Persson, Pelle Johansson och undertecknad startade klockan tio. Dessutom var Anders Persson med son Simon med för första gången. Mycket roligt att vi blir fler. Anledningen till att vi höstslår är att vi inte har några kor eller får att släppa ut på ängen efter sommarslåttern.
Gräset hade verkligen vuxit sedan juli. Tommy körde med slåtterbalk så redan klockan tolv var det hela klart. En halvfull vagn med hö kördes bort.
Våra planer för ängen är att under en lördag/söndag under vintern samlas för att röja utmed stenmuren i söder. Detta bör göras framförallt för att släppa in mera ljus. Senare i febrauri/mars bör vi faga((gotländska) göra fager, i synnerhet att snygga upp trädgård eller inmark) Detta ska egentligen göras när fagningsrosen (vitsippan) blommar
Vid pennan
Lisa Tengö